Emanuels matproblem

 Vill berätta hur det gått för Emanuel och hans matproblem. Det är jättemånga gulliga omtänksamma människor som kommit och frågat och brytt sig och säkert finns det nån som undrar varför jag inte berättat här hur det gick. Först vill jag säga hur otroligt glad men även rörd jag blir över all omtänksamhet, måste alltid skärpa mig då nån kommer å frågar för jag har jämt svårt att inte börja grina då nån säger snälla saker och visar att dom bryr sig. Tack igen till alla snälla ni!

Dom var så fina och bra på Barn 2 där vi låg. Dom tog hans problem på allvar och sa att dom skulle undersöka honom grundligt för att kunna hjälpa honom. Undersökningarna har jag tidigare berättat om, röntgad blev han också. Vi kom in där på torsdag och fick åka hem på måndagkväll. Förstod under dagarna där att dom har en hel del barn med de problem som han hade, dvs att dom har svårt att svälja och fast föda går inte alls att få ned. Det känns som ett lock i halsen. Luftbubblor uppför strupen och magsyra kommer upp. Vi fick permis över helgen och fick då med oss en magsyrehämmande medicin som dom sa brukar fungera bra på barn med dessa problem. Dom antydde att eftersom dom inte hittat nåt fysiskt fel ännu så ville dom testa den medicinen för att se om den gav effekt. Skulle komma tillbaka på måndag och utvärdera efftekten, skulle då även röntgas men förstod att det mest var "bara för att", för att inte missa nåt ev patologiskt vid sväljögonblicket.

Vi var hos min mamma och första kvällen var jobbig, då blev han orolig och ville åka in till sjukhuset igen. Nästa dag redan så kände han sig bättre (av medicinen troligen) och sen har det blivit bättre och bättre varje dag, viss fast föda kan gå ner, men tar lång tid, blir dock bättre och bättre. Fick med oss denna medicin hem och skulle i fredags, då den tog slut, hämta ut det som var utskrivet på recept. Dock hade läkaren skrivit ut kapslar! Kan han ju inte svälja :( Inget i pulverform fanns där på apoteket så dom skulle beställa det. Tycker det har blivit lite sämre men den skräck han tidigare haft på kvällarna har lyckligtvis försvunnit. Det sista vi gjorde på barn 2 var att träffa en psykolog från bup som berättade för honom om rädsla, varför kroppen reagerar som den gör då man blir rädd eller orolig. Han fick förklarat varför hans hjärta slår så fort, varför han inte kan andas och varför han börjar skaka. Det har varit en stor hjälp och trygghet för honom och tror att det av sig själv kommer att ge med sig.

Är glad att han inte har något "fel" som kanske måste opereras. Dock är det lite svårare på ett sätt när det inte finns något "fel".. Något psykiskt anses det vara men då barnet verkar vara den mest harmoniska lille kille som finns, lugn å trygg och glad.. Jag har fått en del bra råd och vi hoppas på medicinen och kommer att kallas till Lycksele för uppföljning senare. Känns bra nu och framsteg har skett, han har slutat gå ner i vikt och vi hoppas på snabbt tillfrisknande!