Sjuka barn :(

Känner mig lite ledsen och orolig idag. Är så dålig på att veta vad man "har rätt till" och "kan ställa krav på" då det gäller sina barn. Yngste sonen går ju sen ett år tillbaka på utredning. En utredning som jag i maj trodde vi blev kallade för ett avslut och ev diagnos på. Fick då besked om att dom under årets utredning kommit fram till att han kunde vara föremål för adhd-utredning och frågade om jag ville ställa honom på kölista för en sådan? Jag bara stirrade - å tappade hakan, rakt ner! Usch va hemskt det var att få förstå att han inte var utredd och klar så att vi kunde komma vidare. Var ensam där och kändes jäkligt jobbigt att köra hem från Lycksele den gången... :( Det var i maj och inget har hänt sedan dess men det var egentligen inte det jag tänkte att skriva om. Har råkat ut för så många idiotiska människor som sagt och gjort rent jävliga saker och då jag berättat för vänner och såna som bryr sig har jag fått frågor som "men du sa väl ifrån" "har du inte anmält det?" "accepterar du sånt?" "hur pallar du att behöva höra sånt skit?" "hur hanterade du det?" "du är alldeles för snäll som låter dom göra så" etc etc.. Varje gång har jag inte haft nåt annat svar än typ njae.. ja har inte gjort/sagt nåt alls... Har tänkt mycket på om jag gör fel? Är ingen som springer runt å gormar å gapar, tiger hellre och lider. Men då det drabbar ens barn så blir det ju väldigt fel, det känner jag ofta och blir jäkligt arg. Men som sagt, jag känner inte själv när jag "har rätt" att göra nåt. Det är som att när andra säger åt mig och säger att sånt skulle dom aldrig acceptera, då först fattar och känner jag att dom ju har rätt.

Nu har jag ett rätt akut sådant problem och det gäller min äldre, 9-årige son. För drygt 1 månad sen drabbades han en kväll av bröstsmärtor, hade svårt att andras och fick panik. Hjärtat gick i 200 och han började hyperventilera. Visste inte om jag skulle ringa ambulans eller vad jag skulle ta mig till? Anade att han hade typ luftproppar i strupen för han svalde och rapade hela tiden och det kom upp luft, sånt kan ju göra jätteont! Lyckades lugna ner honom och det gav med sig. Han har sedan dess inte kunnat äta mat, på ca 1,5 månad alltså. Var värst fram till nu sista veckan då han börjat kunna idissla nån liten tugga mat så att han lyckas svälja det. Annars har det varit nån liten klunk flytande, försöker variera mellan de olika soppor han tycker om, så gott han kunnat få i sig och som varit i princip det enda han fått i sig. Även glass som får smälta och visst godis som smälter, har han kunnat få ner i små mängder.

Var till läkaren då han varit dålig 1,5 vecka och hon skulle skicka remiss till både öron/näsa/hals, barn- och ungdomsmottagningen samt ev kirurgen. Idag kom brev från barn- å ungdomsmott. En bekräftelse på att dom fått in remiss och att väntetiden var 3 månader! Jag tänkte - men vad??! Men så ser jag ett brev till och det är en kallelse med tid 22 augusti. Sonen har nu ikväll suttit och gråtit, han vill vi ska åka dit idag, han är så ledsen att vara hungrig och må dåligt, ikväll kan han svårligen andas pga han blivit lite snorig och då blir det värre i halsen. Han måste ta Gaviscon varje kväll för att inte måsta sitta och sova pga magsafter som kommer upp. Han har en liten handduk han får ligga och spotta sin saliv i för att han inte kan svälja den när han ligger..

Nu ska vi vänta över 3 veckor till trots att dom vet hur länge han haft det så här och med en vikt innan insjuknande på endast 26 kg! Ska man acceptera det?? Vad kan jag kräva nu? Hur ska jag göra nu för att "göra rätt" och vara en bra mamma??? Måste jag låta han bli så dålig att jag måste åka in och lägga honom i dropp, vilket höll på att hända för ett par år sedan då han hade långdragen magsjuka? Ska jag sätta honom i bilen imorgon å storma in på lasarettet å säga att nu är det jäklar bara dom tar hand om honom? (Så skulle jag ha väldigt svårt för att göra tror jag)

Grubblar och är orolig och vet inte hur jag ska göra??

Edit: Kan tillägga att jag ju nästan hela denna tiden haft semester och varit hemma men nu börjat jobba igen idag och har inte samma möjlighet att hjälpa till med dessa små portioner han hela tiden måste försöka få i sig. Då skolan börjar, vad händer då? Vet att dom inte har skyldighet att hjälpa till att ge medicin och antar ju att dom inte kan ge han någon flytande specialmat heller? Hur kommer det att gå?? :(

En heldag i Lycksele :)

Vaknade jättetidigt på fredagmorgon (ja, halv 7 ä r jättetidigt för mig då jag har SEMESTER!) och det var KANONväder! Äntligen!! Nu måste vi åka iväg till badet i Lycksele :) Det hann mulna på innan vi drog iväg men var helt ok väder hela dagen.

Vilket superställe att fara till då man har små/medelstora barn! Å billigt! 45 kr och gratis för barn upp till 3 år, vuxna 55 kr, för hela dagen om man så vill! Inte många aktiviteter som man får så mycket för pengarna idag! Fin miljö med små broar så att man lätt kan gå omkring bland poolerna, stora ytor med gräs där man kan slå sig ner och fika. Helt ok utbud av fika och mat och inte heller det dyrt. Å en sak till... i Lycksele finns det INTE alls lika mycket mygg och knort som i Sorsele!
 
Man vågar hålla sig på land själv även om barnen inte simmar superbra. Grunda poler och badvakter som håller koll. Dom kör en vågmaskin i en av poolerna med ca 30 min mellanrum. Då märkte jag att Elias inte klarade att hålla sig uppe om han tappade taget om det rep som hänger längs med båda sidor. Dock samlades alla badvakter med "räddningsstänger" (med en ring att ta tag i längst ut) runt poolen vid varje sån där vågkörning. Pratade med en av dom och han berättade att vissa dagar får dom "fiska upp" nåt barn nästa varje gång dom kör. Jag såg att han hade mycket koll på Elias (som var den som nog var minst där på det djupa och som även kastade sig ut och bort från repet då och då) och han sa att han hade koll på på barnets blick och han sa att Elias såg helt cool ut än fast han vissa stunder var rätt länge under vatten :) Han tog sig hela tiden tillbaka till repet själv och det var nog bra att jag inte var där nere i vattnet för jag hade nog dragit upp honom lite för många gånger i onödan, mammachicken som man är :))

Elias startklar, bara vänta in den gröna lampan först, duktigt Elias :)

Emanuel plumsar i och Elias kommer baklänges just efter :)

Hehe, dom kom ner i alla möjliga positioner

Jag tycker om att barnen alltid följs åt och tar hand om varandra i vattnet

Emanuel frös och kom upp och fikade och värmde sig lite

Elias tväråt en korv m bröd och svepte en Cola och sen hoppade han i badet igen :)

Men sluta mamma! Ja vill inte bara hålla i repet då vågmaskinen kör! :)

Emanuel gick runt och bevakade sin lillebror, här står han uppe vid rutschkanorna

Nä usch, nu äre vågmaskinsdax igen...

Elias just uppe efter en stund under vatten, men snälle Emanuel gav honom en hjälpande hand :)

Ansia badpark!

Under dagen på badet fick vi höra att Sean Banan skulle uppträda vid hotellet på eftermiddagen! Kul! Hehe, han är ju bra, tycker t o m jag och ungarna håller med :) 

Jag kände att det skulle bli spännande att se barnens, speciellt Elias, reaktion då han dyker upp på scenen. Vi har ju sett en och annan film under sommaren och då nån skådis dom tidigare sett i en film, plötsligt dyker upp i en annan film, har han varit rätt fundersam och frågat mycket. Har försökt förklara att det är deras jobb, att spela in filmer och hur dom därför kan ha helt olika karaktärer. Han har då undrat "men finns dom på riktigt?" Har märkt funderingarna kring kändisar och om dom verkligen "finns"? Mycket blir nog svårt att skilja för dom pga alla spel dom har, som i många fall liknar verklighet... vad är "på riktigt" och inte? :)  Just därför misstänkte jag att han nog inte var riktigt säker på om det var den "riktiga" Sean Banan, han från tv, som vi skulle få se :)

Elias i vit t-shirt och Emanuel i blå/röd/vit tröja, sitter förväntansfulla och väntar på Sean Banan!

Å här gled ju kingen in! :))

Gud i himmelen va ungarna skrek! Småtjejer vid kanten på scenen tog tag i honom och försökte få en kram och dom som lyckades blev helt hysteriska :)

Emanuel och Elias var klart imponerade men oxå nästan lite generade, ville nog hoppa och vifta mer än vad dom gjorde :)

                                           

Skaka rumpa! :) (Ljudet i en Iphone blir inte så bra då man står mitt framför högtalare:))

Holmen Gungar 2012

Motorcykelkortegen i år var nog den största som varit och nånsin kommer att vara!

Fick höra att motorcykelklubben med sina anhängare träffat på ett stort HD-gäng som var på väg till Norge och de ställde upp och hakade på och visade upp sig för oss Sorselbor - jättekul!

Hästridning för barn vid Sågavan är en återkommande uppskattad aktivitet på Holmen gungar. Här Ida Hedlund med sina två hästar som barnen får provrida på!

Emma Holmgren x 2 med sina hästar och som fick jobba på i störtregnet som kom och gick

SM-kval i Starke Man har dragit igång

Delar av sekretariatet på Starke Man-tävlingen, här har dom koll på poäng och resultat, spelar hårdrock och Ylwa presenterar.

 I Sorsele gillar publiken Starke Man-tävlingar :)

Det kom någon störtskur ibland å då fylldes detta tält med folk som sökte skydd! Antagligen var det ännu fullare på kvällarna då det var öltält och olika band som spelade :)

 Samtidigt som Starke Man så pågick lite olika aktiviteter på Lilla Scenen, bl a teater.

Leopold Sjöström som duktig (och ständig tror jag) konferencier!

 Min chef Lena Olofsson (som tyvärr slutar nu i augusti) stod i helgen i tältet för Sorseleambassadörerna.

 Fredrik Janeheims favvogren måste vara trappan, där gick det undan för honom!

 Min arbetskamrat Camilla, som jag trodde jag var bra vän med.. visst ser hon ut att ge mig onda ögat ;)

 Grabbarna som hamnnade på prispallen - Grattis!

Då alla skulle gå till fotografering med sina I Love Sorsele t-shirts så stod minsann dessa tappra grabbar från Lions troget kvar å viftade med sina lotter :) Nä allvarligt, om inte alla dom från Lions ställde upp så blev nog inte Holmen Gungar så lätt att anordna!

Jag och Elias sitter framför sågavan och tittar på småstjärnorna. Bilden ser varm ut men sanningen är att det var kallt som tusan! Elias kom just från hoppborgarna där han fått sig värme medan jag stått och frusit med jacka på i timmar. Har en kall sallad som jag just ska käka och de va inte långt ifrån att räkorna och annat skulle ha vibrerat loss från gaffeln!

Elias sitter å kollar på zumbatjejerna. Han har en väldigt söt tjej bredvid sig som han på en 7-årings vis försöker att flirta med. Han kör hela registret med grimaser, slå lite på hennes arm, säga fula ord mm mm, å de funkar :) Han får sin önskade uppmärksamhet, förutom just på denna bilden. Behöver nog lära honom att dom trixen förmodligen kommer att funka lite sämre om några år ;)

You sexy thing...

När man har barn och de börjar bli några år så dyker oundvikligen  frågor upp om allt möjligt som inte är så himla enkelt att förklara för ett barn, om sex, kön mm. När man själv var liten så fanns inte samma exploatering i media som det finns idag! Tv är väl någorlunda försiktig med vad som visas under"barnvänlig" tid, men på radio verkar det vara fritt fram att prata om och använda vilka ord som helst under alla tider på dygnet. Sen såklart internet... där finns allt... jämt...! Detta kan man inte påverka, vad som sänds ut, dock kan man försöka begränsa vad som "tas emot". Jag brukar försöka förklara på den nivå man tror är passande för sitt barns ålder. Dock ibland märker man att dom "lärt sig" betydligt mer än man hade en aning om och ens förklaring blir inte godkänd. Svårt det där... Försöker prata om saker man märker att dom hör t ex på radio, få lite koll på hur dom funderar kring det och så.

En sak, som jag nästan är lite chockad över - har missat detta lite i min "studie" av barnen - är utseendefixeringen, vad som anses sexigt och hur  en tjej "ska" vara/se ut?! Förstått nu att den bilden är rätt klar och tydlig!  Det är något som igårkväll blev till ett ganska långt samtal mellan mig och min son som ej ännu är 8 fyllda! Ok, att unga tjejer har dessa krav på sig, tuttarna ska tryckas upp under hakan med gelefyllda bh-ar från att dom är i 12-årsåldern medan man själv var totalt obrydd när man var så liten. Inga såna krav fanns då och det är jag jäkligt glad för! Köpte min första bh när jag var 23 år. Yes, helt sant! Behövde nog ingen förrän då och tror jag köpte en mest bara "för att". Den tryckte INTE upp och ihop och fick tuttarna att se större ut, den höll dom väl mest bara på plats så att de inte skulle gunga så mycket då man rörde sig :) Sen är det smink, operationer, kläder ja allt annat, men det jag ville ta upp är att små små pojkar, bara några år gamla, tycker att det är så en tjej ska se ut! Helt sjukt!

Igårkväll då jag kom in så var det en låt på radion och dom sjöng nåt med "you sexy thing" och sonen sjöng med. Jag frågade om han visste vad det betydde? Han svarade inte riktigt med ord utan mer med kroppsspåk och miner så jag förstod att han mycket väl visste vad det betydde! :) Han säger sen att han tycker att jag ska färga mitt hår "gult" (blont menar han nog). "Då ser du mycket yngre å snyggare ut!" Hm... jaha...ok..."Ja och så borde du vara slät" (å han menade då både i ansiktet och på kroppen förklarade han) Sen spärrar han upp ögonen sådär som då man kommer på en sak man måste berätta som den andra inte vet om... "Man kan ju operera, visste du det mamma, det är sant!" "Jag tycker att du ska göra det, så du blir snygg!" !!! Vi hade ett ganska långt prat om det där och jag avrundade med att förklara att mamma ska inte se ung och snygg ut utan kan se ut som en "tant" och det är när han blir större och har tjejer som han ska tycka att dom är fina. Han verkade ändå tycka att jag borde göra nåt åt hur jag ser ut, lite miner å sånt som antydde att han tycker det är lite pinsamt att jag ser så gammal å ful ut :) Tuttarna går oxå att operera, fick jag veta. Dom ska inte vara så "hängiga" utan stora och runda och (han visade med händerna) det ska vara öppet så att dom bullar ut! :) Så det borde jag oxå göra!

Jaaaa... vad ska man säga??? Gissar på många fler samtal om detta under några år framöver, försöka motverka en del av detta så gott det går, men tycker det är tragiskt att det blivit så här :( Synd för barnen/ungdomarnas skull.

För mig själv framöver gäller väl bara att börja gå omkring med pappåse på huvudet då alltså  :)

Vanlig?

Jag kan absolut erkänna att jag är totalt värdelös på djur i vår natur, gäller både utseende, läten, spillning, spår, ja allt och jag skäms över det :(( Fjärilar kan jag absolut inte namnen på men man brukar ju känna igen såna man sett förut. Igårkväll då jag klippte gräset satt denna länge helt stilla på min garagevägg och jag tyckte den hade så fint mönster. Kanske är detta en jättevanlig fjäril, eller? Jag kan inte komma på att jag sett den förut...? Fin iaf!

Fast på taket :P

Jag klättrade upp på övre botten (som jag inte förstått varför det kallas..?) och skulle klamra fast 25 m kabel så att jag sen bara kan leja elektrikern att komma å koppla in ett eluttag som ja vill ha ute på min altan där bak.

Snoka runt här uppe å fann till slut en dosa där strömmen ska dras ifrån, inte långt från där ja ska borra å he ut kabeln! He vart alltså inte så mycke jobb här uppe som ja först trodde :) Börja dock spöregna direkt ja kom hit upp å mitt nyligen målade tak är svinhalt då det är blött, och jag vågar absolut inte hoppa ner på det, så nu är jag som fast här ett tag... :)

Finns ju som tur var lite grejer här uppe att stöka med, städa ihop å hänga upp, men va gör man sen? Ringer brandkåren lr? :P Är ju annars varmt å mysigt här, grejer för att sova finns oxå så kanske ska försöka mig på att hissa upp barnen hit istället? :)