Sjuka barn :(

Känner mig lite ledsen och orolig idag. Är så dålig på att veta vad man "har rätt till" och "kan ställa krav på" då det gäller sina barn. Yngste sonen går ju sen ett år tillbaka på utredning. En utredning som jag i maj trodde vi blev kallade för ett avslut och ev diagnos på. Fick då besked om att dom under årets utredning kommit fram till att han kunde vara föremål för adhd-utredning och frågade om jag ville ställa honom på kölista för en sådan? Jag bara stirrade - å tappade hakan, rakt ner! Usch va hemskt det var att få förstå att han inte var utredd och klar så att vi kunde komma vidare. Var ensam där och kändes jäkligt jobbigt att köra hem från Lycksele den gången... :( Det var i maj och inget har hänt sedan dess men det var egentligen inte det jag tänkte att skriva om. Har råkat ut för så många idiotiska människor som sagt och gjort rent jävliga saker och då jag berättat för vänner och såna som bryr sig har jag fått frågor som "men du sa väl ifrån" "har du inte anmält det?" "accepterar du sånt?" "hur pallar du att behöva höra sånt skit?" "hur hanterade du det?" "du är alldeles för snäll som låter dom göra så" etc etc.. Varje gång har jag inte haft nåt annat svar än typ njae.. ja har inte gjort/sagt nåt alls... Har tänkt mycket på om jag gör fel? Är ingen som springer runt å gormar å gapar, tiger hellre och lider. Men då det drabbar ens barn så blir det ju väldigt fel, det känner jag ofta och blir jäkligt arg. Men som sagt, jag känner inte själv när jag "har rätt" att göra nåt. Det är som att när andra säger åt mig och säger att sånt skulle dom aldrig acceptera, då först fattar och känner jag att dom ju har rätt.

Nu har jag ett rätt akut sådant problem och det gäller min äldre, 9-årige son. För drygt 1 månad sen drabbades han en kväll av bröstsmärtor, hade svårt att andras och fick panik. Hjärtat gick i 200 och han började hyperventilera. Visste inte om jag skulle ringa ambulans eller vad jag skulle ta mig till? Anade att han hade typ luftproppar i strupen för han svalde och rapade hela tiden och det kom upp luft, sånt kan ju göra jätteont! Lyckades lugna ner honom och det gav med sig. Han har sedan dess inte kunnat äta mat, på ca 1,5 månad alltså. Var värst fram till nu sista veckan då han börjat kunna idissla nån liten tugga mat så att han lyckas svälja det. Annars har det varit nån liten klunk flytande, försöker variera mellan de olika soppor han tycker om, så gott han kunnat få i sig och som varit i princip det enda han fått i sig. Även glass som får smälta och visst godis som smälter, har han kunnat få ner i små mängder.

Var till läkaren då han varit dålig 1,5 vecka och hon skulle skicka remiss till både öron/näsa/hals, barn- och ungdomsmottagningen samt ev kirurgen. Idag kom brev från barn- å ungdomsmott. En bekräftelse på att dom fått in remiss och att väntetiden var 3 månader! Jag tänkte - men vad??! Men så ser jag ett brev till och det är en kallelse med tid 22 augusti. Sonen har nu ikväll suttit och gråtit, han vill vi ska åka dit idag, han är så ledsen att vara hungrig och må dåligt, ikväll kan han svårligen andas pga han blivit lite snorig och då blir det värre i halsen. Han måste ta Gaviscon varje kväll för att inte måsta sitta och sova pga magsafter som kommer upp. Han har en liten handduk han får ligga och spotta sin saliv i för att han inte kan svälja den när han ligger..

Nu ska vi vänta över 3 veckor till trots att dom vet hur länge han haft det så här och med en vikt innan insjuknande på endast 26 kg! Ska man acceptera det?? Vad kan jag kräva nu? Hur ska jag göra nu för att "göra rätt" och vara en bra mamma??? Måste jag låta han bli så dålig att jag måste åka in och lägga honom i dropp, vilket höll på att hända för ett par år sedan då han hade långdragen magsjuka? Ska jag sätta honom i bilen imorgon å storma in på lasarettet å säga att nu är det jäklar bara dom tar hand om honom? (Så skulle jag ha väldigt svårt för att göra tror jag)

Grubblar och är orolig och vet inte hur jag ska göra??

Edit: Kan tillägga att jag ju nästan hela denna tiden haft semester och varit hemma men nu börjat jobba igen idag och har inte samma möjlighet att hjälpa till med dessa små portioner han hela tiden måste försöka få i sig. Då skolan börjar, vad händer då? Vet att dom inte har skyldighet att hjälpa till att ge medicin och antar ju att dom inte kan ge han någon flytande specialmat heller? Hur kommer det att gå?? :(